Med tanke på att jag är veterinär, är det kanske onödigt att nämna att min stora passion i livet är djur. Men eftersom min kärlek till djuren är långt större, och sträcker sig längre tillbaka än den gör för de flesta veterinärer, så kan det ändå vara värt att nämna detta faktum.
Under min utbildningsperiod till veterinär, minns jag nämligen en blankett som studierektorn hade utformat, och i denna frågades vid vilken ålder som de studerande tänkte tanken att bli veterinär och hjälpa djur. Det visade sig att för de flesta sträckte sig denna önskan inte längre tillbaka i tiden än då de var 13 år. Jag var den enda i klassen som hade varit sker på mitt yrkesval sedan åtminstone första klass.
Min kärlek till djur kom sig helt naturligt, då jag växte upp på en mindre lantgård som min far ägde strax utanför Uppsala. Min far hade mot sin egen vilja, under familjens tvång, utbildat sig till läkare, men blev aldrig riktigt nöjd med sitt arbete. Han försökte därför att kombinera sin läkarpraktik med en mer lantlig miljö, genom att pendla in till Uppsala varje morgon.
På gården, där jag lekte och uppfostrades av min mamma, hade vi många olika typer av djur. Min mamma lärde mig tidigt att respektera dem och visa dem samma vördnad som man visar människor, och det visade sig tidigt att jag hade en naturlig hand med dem. På ett av mina barndomsfoton, ligger jag på mattan i vardagsrummet och runt omkring mig ligger två hundar, en kanin, tre katter och i bakgrunden syns en burfågel vi för tillfället hade. Detta illustrerar väl hur min barndom såg ut. Jag var omgiven av djur av alla de slag, och de älskade mig, liksom jag älskade dem.
I mitt arbete som veterinär stöter jag dagligen på intressanta fall, och facinerande djur. Eftersom läkaryrket är både roligt och ledsamt, är mitt arbete mycket varierande. Det är alltid lika tråkigt när man måste konstatera för sig själv, och inte minst förklara för djurets ägare, att allt hopp är ute. Varje dag som detta händer, går jag alltid ifrån jobbet med en klump i halsen. Å den andra sidan finns det inget som är roligare än när man kan hjälpa ett djur att bli bättre, och se både tacksamheten hos djuret och hos dess ägare. Det är för dessa stunder jag lever, och det är i dessa stunder jag älskar mitt yrkesval.